Ingen tyngd på mina axlar.

Fick till mitt bästa axelpass någonsin idag. Jag förstod för en gångs skull vad gymfolk menar med ‘kontakt’.

Anledningen till att passet blev så sjuk bra är pinsam. Jag hade pyttevikter. Alltså, verkligen, yttepyttevikter. Såna som man vid första anblicken undrar är en vikt eller en brevtyngd. (Brevtyngd förresten, finns det ordet fortfarande, behövs ju liksom inte något som håller fast mailen när det blåser korsdrag.)

Och nu vet jag inte vad som är pinsammast, att jag tränar med bebisvikter ( för även om det är “rätt” så ser det astöntigt ut) eller att jag på förra veckans axelpass började skratta när jag såg vilka vikter en man i 40-års åldern körde sina axelpressar med. (Givetvis efter att han gått därifrån. Man får ju lov att vara lite artig, även på gymmet.)

Jag såg nämligen att höll i två små hantlar så när han lagt tillbaka dem och gått in i omklädningsrummet var jag tvungen att kolla in dem närmare, och när jag såg att de vägde tre kilo styck så spontanfnissade jag högt och gick malligt tillbaka till mina åttor.

Men idag blev det alltså 5:or på axelpressarna och ja, 2:or på flyesen.



Imorrn blir det morgonjogg i solen. 

Godnatt vänner!

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s